Husdjuren var en grund för gårdens hela ekonomi, då smör, ost och kött kunde bytas mot reda pengar. Skogsfinnarnas förmåga att hålla djur på naturliga, magra betesmarker, självväxta ängar och myrslåtter var vida känd. Det hände att svenska bönder sände sina kor upp till den karga finnskogen som ”skötedjur” när betet tröt nere i de bördiga dalarna.
Vissa finngårdar i skogen hade ett högre välstånd än de svenska bondgårdarna. Andra tog sig aldrig ur fattigdomen.
