Meny

Dagens inflyttare
lockas av frihet
och egenmakt.

I finnskogen lever gamla kunskaper som att smida verktyg, mura en rökugn, förädla mjölk. Till en del gårdar kan man bara komma via en smal vandringsstig. Andra är utan el och rinnande vatten. Några har all slags uppkoppling. Det går att välja hur djupa ekologiska avtryck man vill lämna efter sig.

Rökstugan är än idag en medelpunkt att värna om.

Bastun är av hävd platsen för återhämtning efter hårt arbete.

Men också för tystnad, djupa samtal, stora beslut.

Här är alla avklädda, i mer än en bemärkelse.

Nutiden ställer
nya frågor till
finnskogskulturen.

Varför växte sig granskogen så stark just där? Varför blev floran så artrik? I folkmun heter svaret grönsten, men forskarna kallar det hyperit. Hyperit är en bergart rik på basiska mineraler. Den vittrar lätt och mineralerna följer vattnet upp i växtligheten. I västra Värmland finns de största förekomsterna i Sverige.

Nästan alla finngårdar ligger på platser med mycket hög koncentration av hyperit.

Rökugnens effektivitet är svår att överträffa. Hela 92 procent av vedens energi tas tillvara. Några av de ugnar som fortfarande är i bruk byggdes på 1800-talet. Det är efterfrågan på restaurationskunskap.

Också svedjandet möter ett nytt intresse. Svedjebruket efterliknar naturens egen förnyelse och främjar biologisk mångfald. Svedjerågens rotsystem är djupt och tål torka. Ett sädeskorn kan ge hundrafalt, i gynnsamma fall tusenfalt igen. Många sorter har dessutom ett naturligt skydd mot skadeinsekter.

De stora skogsbränderna i Europa har satt fokus på skogsfinnarnas gamla kunskaper om hur bränder i skogsmarker ska hanteras och kontrolleras för att naturen ska återfå sin växtkraft.

Finnskogen i Värmland
– ett levande arv till världen.