Finnskogen - vägen till världsarv

Scrolla
in i berättelsen

Berättad av Gunilla Kindstrand.

Nya fotografier av sverigefinska
fotografen Aija Svensson.

Historiska fotografier från
Torsby Finnskogscentrums arkiv.

Finnskogen i Värmland har kallats en av Europas bäst bevarade hemligheter. Ända sedan 1600-talet har människor levt här med egna sedvänjor, egen folktro och under långa tider ett eget språk.

Med en hög grad av självförsörjning. I nära samspel med naturen.

I skog,
med skog,
av skog.

I dag finns över tusen gårdar med finska anor i Sverige och Norge, men bara ett tiotal har kvar sina karaktäristiska byggnader som rökstuga och bastu. För att skydda dem pågår ett arbete för att göra finnskogen till ett världsarv och därmed till en angelägenhet för hela mänskligheten.

De som idag bor på finngårdarna ansluter till en beprövad, driftsäker livsform i en annars allt mer oberäknelig värld. Precis som förr gäller det att vara mångsysslare, samarbeta och kunna laga efter läge. Det flesta har långt till tätort och urban service.

Några lever
i väglöst land.

I finnskogen finns en stark och levande relation till dem som levt här förr.

Vardagens tecken och symboler har i alla tider givit makt över ting och tankar. Det har kallats magi, trolldom, vidskepelse eller helt enkelt ett sätt att bemästra sitt liv. Symbolerna är också förbindelsen till dem som gick före och till deras liv och erfarenheter.

I nuet lever det förflutna.

I Sverige
uppstod finnskogar
på många håll.

Det var kriget, missväxten och farsoterna som på 1500- och 1600-talen fick tusentals att lämna sina hemtrakter i finska Savolax. På svenska sidan av riket fanns gott om plats och förutsättningar för ett bättre liv. Kungen lovade stora marker och flera års frihet från skatt, bara inflyttarna odlade upp sin mark i de djupaste skogarna. Skogsfinnarna, som de kom att kallas, var experter på att få karga områden att blomstra genom svedjebruk.

Det var viktigare att bruka än att äga och det präglade de flesta av livets överenskommelser. Att flytta mellan gårdar och till nya trakter var en del av livsvillkoren. Många sökte sig med tiden till norra och västra Värmland.

HÖGER
Savolax och Värmland utmärkta. Ursprungskartan är från tidigt 1600-tal.

Skogsfinnarnas kunskaper om naturen gav dem en särställning i stormakten Sverige. Ett exempel är när den svenska kolonin skulle etableras i Nordamerika i mitten av 1600-talet. Då värvades – och tvångsvärvades – skogsfinnar för att bryta nya bygder på andra sidan havet. Av den amerikanska ursprungsbefolkningen kom skogsfinnarna att kallas ”de som är som vi”, medan andra benämndes ”de som inte är som vi”.

HÖGER
Finskspråkig lägeskarta över en del av kolonin Nya Sverige (Uusi-Ruotsi).